mingastricbypassresa.webblogg.se
Operationen

Hej!

Jag lovade att skriva ett längre inlägg om operationen när jag mådde bättre så nu kör vi!

Kvällen innan och på morgonen va det operationsdusch.
Jag va på sjukhuset kl 07.15.
Jag fick direkt byta om till operations kläder och där efter fick jag sitta ner och vänta.
Jag blev jättenervös när jag satt och väntade. Så till den milda grad att jag mådde illa.
I 10 minuter satt jag och bad till Gud att allt skulle gå bra och att han skulle skydda mig.
SkötersKan kom och tog med mig en bit bort till en vagn. Där ställde hon fråge om vikt och fastan och mediciner. Sedan fick jag 3 tabletter och där efter fick jag sätta mig i ett tv rum tills kirurgen kom.

När kirurgen kom så gick vi först genom en lång korridor och sedan in i ett förberedelserum. Där fick jag lägga mig på en brits. Kirurgen sa knappt något utan började bara sätta nålar och grejer över allt... jag fick panik men lyckades hålla tillbaka tårar.
Där efter körde dem in britsen med mig på in i operationssalen.
Och där blev jag riktigt rädd. Dom spände fast benen och lamporna lös rakt i ögonen på mig...
Jag tänkte att vafan håller jag på med egentligen men så kom jag på att det handlar om liv och död.
Så jag började be sinnesrobönen.
Där efter satte dem på mig syrgasmasken och sprutade in nakosmedlet.

När jag vaknade så vaknade jag av ett extremt illa mående och smärta.
Jag skrek att jag skulle spy och började hulka mig och det gjorde så sjukt jävla ont att jag började gråta...
En sköterska kom framspringande och satte sig på min vänstra sida och lutade mitt huvud mot hennes axel och höll fram en spypåse. Hon drog sin hand genom mitt hår och sa att jag skulle andas djupt. En andra sköterska kom fram och gav mig en spruta genom nålen jag redan hade i armvecket. På mindre än en minut försvan illamåendet och jag somnade om.

Nästa gång jag vaknade så vad de pga att en annan pasient skrek att hon skulle spy och att hon hade ont. (Visade sig senare att hon också hade gjort en GBP)
Jag passade på att be om vatten. Sköterskan ställde frågor. Jag sa att jag hade ont och somnade igen...

Jag vaknade 3 gånger till innan dem körde upp mig till avdelningen.
Hela dagen kämpade jag med att försöka vakna till men jag somnade till och med när jag satt på toa... Vid 14 tiden kom jag på att jag hade lovat min pappa att ringa så fort jag hade vaknat (vaknade vid kl 10) så ringde till honom. Efter en timme kom han och min lillebror på besök men jag somnade bara hela tiden så de blev inte så långvariga.

Jag vart även arg på en av sköterskorna. Första dagen får man bara dricka 500ml vatten. Men de fyllde i pappret fel vilket gjorde att jag bara fick 300ml vatten.  Det gjorde mig skit sur... Inte för att jag hade fått i mig de resterande 200ml men själva grejen som sådan.
Under de perioderna jag va vaken försökte jag vandra och va uppe men hade så sjukt ont så jag blev illamående så fort jag ställde mig upp.

Jag tjatade om min smärta men fick ingen som helst förklaring till varför jag inte kunde få en ynka ipren. (Är allergisk mot Alvedon och morfin och fick därför ingen smärtlindrink alls)
Kl 3 på natten fick jag dock ett svar att ipren ökade risken för inre blödning och att det va därför jag inte kunde få en ipren.

Oj nu gick jag lite långt fram...
På kvällen efter operationen va även en sköterska in på mitt rum och visade mig hur jag skulle ta mina blodförtunnande sprutor hemma sen.
Jag är spruträdd men har en del bekanta som har tex diabetes och måste ta spruter varje dag. Dem sa till mig att det var mycket lättare och bättre att ta själv än att andra gör det åt dem....
Fan va lurad jag kände mig... som jag sa till min fästman... Skulle häller göra samma operation 10 gånger om än ta dessa jävla sprutor själv...

Men men (2 dagar kvar med skiten)

Dagen efter va det dags att bli arg igen...
Först kom dem med tabletter och sen va det dags för frukost...
Dem serverade sen helt normal frukost med ägg och gröt och macka och kaffe... Tog 10 minuter för dem att förstå att jag va Gastric bypass opererad och bara fick äta högst 1.5dl fil och ingen dricka till...

Hela dagen sprang det sköterskor och lämnade lappar och information.

Det va ytterst förvirrande...
Strax innan lunch skulle dem ta bort nålen i armvecket.... 
Dem tog ut den och satte lapp över och gick sedan. Precis efter kände jag hur det började rinna jag drog upp tröja armen och det rann sjukt mycket blod. Tryckt min andra arm över armvecket och... Ni vet som i film när dem håller handen över ett djupt sår och det rinner blod mellan fingrarna och ner på golvet.... precis så va det.
Till saken hör den att jag tidigare haft ett väldigt grovt självskaddebeteende och efter att jag blev frisk har jag en fruktansvärd rädsla för mitt egna blod.

Jag fick total panik och blev yr och illamående. Jag tryckte på larmknappen men ingen kom så jag slet upp dörren och skrek rakt ut i korridoren hjälp. Två sköterskor bara tittade på mig sedan sprang dem fram och hjälpte mig. Sköterskan som stod närmast tog loss tejpen och samtidigt som hon gjorde det sprutade det blod på både henne och mig... (tur att jag inte har någon blodsmitta)

Efter en stund slutade det blöda och jag la mig ner helt slut. Innan sköterskan gick sa jag bara: Ja nu vet vi ju att de blodförtunnande  sprutorna fungerar som dem ska...

Strax där efter kom först kirurgen och kollade till mig så allt va bra. Jag fick ställa frågor och så. Bara några minuter senare kom sjukgymnast och gav tränningsråd. Och precis innan lunchen kom dietisten och gav mig papper och matråd.

När jag va på väg ut till matsalen kom det en sköterska som skulle hjälpa mig med sjukskrivning och liknande. Jag gav henne infon som hon behövde. Sedan gick jag ut och åt.
En fruktansvärt god kalvköttsoppa... fick inte i mig så mycket men ändå.

När jag hade ätit klart gick jag raka vägen tillbaka till sköterskonas kontor och frågade om jag fick gå hem...
Det fick jag.
Jag fick dem sista papperna och jag fick sprutorna. Sen fick jag veta att jag skulle hämta ut olika mediciner från apoteket.

Sagt o gjort...
Det tog mig 45 minuter att ta mig från sjukhuset till syrrans lägenhet. (Tar i vanliga fall 5-10min)

:*

Linnéa Hildinge Mickelsson

Jag både skrattade o tycker synd om dig men det är tur att det går bra nu! 🖒

Svar: Haha yes 😂😂
Becaan

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress